Tag: politiska bloggosfären

De bästa bloggarna tycker inte alltid som jag

Posted by – June 30, 2010

Veckans bloggdebatt hos Kent handlar om vilka bloggar man gillar, en fråga jag får väldigt ofta. “Jag har försökt läsa bloggar, men Carl Bildt är så tråkig” är en reaktion jag ibland får. Då brukar jag ge lite alternativa rekommendationer.

Egentligen tycker jag att Politometerns lista över de mest inflytelserika bloggarna talar sitt eget språk – har man så många länkar som de översta i varje parti är man uppskattad av många, och av en anledning. Jag har också skrivit om många av dessa utmärkta bloggare tidigare.

När jag var och talade hos Moderaterna och berättade om de starka vänsterbloggarna sade en person i publiken: “men de är ju så dåliga”. Det reflekterar något ganska mänskligt: att man i regel gillar skribenter som tycker som man själv. Det ser man också i alla de blogginlägg som hittills skrivits om blogg-favoriter. Gillar man någon från motståndarsidan får det gärna vara någon med humor, typ Alliansfritt Sverige eller Tokmoderaten – två välskrivna och alerta bloggar jag ofta rekommenderar. Att säga till någon “jag tror att du skulle gilla bloggen Tokmoderaten” tas förresten alltid som en förolämpning som man sedan måste räta ut.

Från vänsterhåll brukar jag rekommendera Esbati, Jinge och Svensson. De är duktiga på mediekritik, fördjupning av nyheter och på att på ett intelligent sätt formulera sådant jag inte håller med om. Jag brukar rekommendera Kulturbloggen för kulturintresserade, men även peka ut Kulturbloggens Rosemari (s), Mary (m) och Opassande-Emma (pp) som bra exempel på hur vänlighet och social kompetens går hem hos andra bloggare.

Bland liberaler tycker jag att Ingerös blogg visar hur vass man kan bli som skribent genom att blogga, blogga och blogga – när jag först läste hans blogg var den rätt ordinär, idag är han en av Sveriges skickligaste politiska skribenter, tycker jag (även när vi inte delar åsikt, vilket är ofta). Jag uppskattar också Johanna Nylander och Sakine Madon för att de skriver vasst, välformulerat och roligt. En annan sorts bloggare är Isobel, som kriver mer personligt, mer passionerat och mer påträngande. Henne har jag följt länge.

Jag brukar också hålla koll på Veckan enligt Ankersjö, veckans bloggdebatt hos Kent och vad som händer på S-Buzz och i Netroots. Då är man ganska “på bollen” om vad som händer i bloggosfären. Jag gillar debatt-initiativ i bloggosfären, som när Åsa Romson och Sofia Arkelsten debatterar miljöpolitik. Mer sånt! Den miljöintresserade bör förresten följa Naturskyddsföreningens utmärkta bloggbevakning.

Jag har läst nationalekonomi och läser Ekonomistas där några av mina gamla lärare från Handels skriver, och följer även nationalekonomen Andreas Bergh (fd fp). Jag tror nästan inte det går att överskatta hur inflytelserik Ekonomistas-bloggen är i svensk politik. Jag läser också Freakonomics-bloggen på NY Times i perioder. Jag läser Makthavare.se, som är en jättebra nyhetsblogg för politik med lite lagom takt på att pumpa ut saker.

Och så det där andra: När jag tröttnar på politik läser jag modebloggar. Om man vill ha en annan sorts modeblogg kan man kolla på Advanced Style – moderiktiga pensionärer! Jag följer Lisa Förare Winbladhs mat-blogg som en slav och lagar i princip bara mat som hon lagat först. Lisa är inte bara vassast på att kombinera recept som höjer sig över mängden, hon skriver roligast av alla svenska matskribenter också. Hela taffel.se kan jag varmt rekommendera. Bland internet-typer läser jag bland annat Jardenberg, Ted och Jonas Lejon, som bland annat driver den ypperliga sajten Govdata.se. Framtidsbloggen är lite oregelbunden men intressant.

Jag läser många fler bloggar, och tar gärna emot fler rekommendationer. På den här listan är många glömda och få nämnda, men ta det som en introduktion och läs mer under ranking av politiska bloggare.

Ps – om du kommer till Almedalen, kom och träffa dessa och andra på Bloggplats H12 – de politiska bloggarnas mötesplats och arbetsplats på Hästgatan 12 i Visby.

Hur knäpp får man vara på Politometern?

Posted by – June 8, 2010

Det kom ett blogginlägg från Jonas Lundgren (V), som skriver såhär:

“Politometern har gjort något väldigt underligt. Nu kan man följa andra partier än bara riksdagspartierna och visst finns det en demokratisk aspekt i det. Men ett av partierna som man hänvisar till, men från vilka ingen bloggare ännu anslutit sig, är Europeiska Arbetarpartiet, den s.k. La Rouchrörelsen.

2002:91 skriver SOU (Statens offentliga utredningar) följande om partiet:
Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som “fascistiskt” eller “högerextremistiskt”. För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.

Jag vill tillstå att valet att sätta upp denna organisation bland respektabla partier (med möjligt undantag för Sverigedemokraterna) som bloggare man kan följa via Politometern är anmärkningsvärt.“

Det här är alltså en ganska abstrakt fråga, i och med att det inte finns några EAP-bloggar. Att säga att de “lyfts fram” är alltså lite tillspetsat. Politometern har idag en lista inlagd på nästan alla partier som finns i Sverige. Partierna är inte med baserat på någon kvalitetsbedömning, utan det är bara en lista på registrerade partier i Sverige – de mest främlingsfientliga är dock inte med.

Att tex Sverigedemokraterna är med beror på starka önskemål från bloggare från andra partier – inklusive V, och från journalister. Argumentet de använt är att det ökar transparensen. Det är alltså inte en lista på partier jag gillar eller respekterar och jag går mycket på “bloggosfärens” önskemål i såna här frågor.

På vår anslutningssida finns det också en regel emot främlingsfientliga bloggar. Om EAP anmäler rasistiska antisemitiska bloggar kommer dessa inte godkännas. Som Jonas säger är EAP knappast en “respektabel rörelse”, vilket bland annat reflekteras på deras hemsida, där de sätter nazi-mustasch på Obama, photoshoppar in honom på bilder med Hitler och jämför hans sjukvårdsreform med Hitlerregimens utrotningspolitik. Bara det får mig att vilja plocka bort den i det här läget abstrakta möjligheten att i framtiden lägga till sina bloggar om de skulle starta några (lite abstrakt som sagt, men intressant hursomhelst).

Min erfarenhet hittills är dock att bloggosfären vill ha så öppna dörrar som möjligt på Politometern. Så jag ställer frågan till er; vilka ska vara med och inte? Varför? Hur knäpp får man vara på Politometern?

Missa inte Bloggplats H12 i Almedalen!

Posted by – March 30, 2010

Hästgatan mitt i Visby

Jag har varit på Almedalsveckan i Visby nästan varje år de senaste tio åren, och jag älskar det. Folk brukar klaga på att det är en ankdamm, men det är bara att titta på Politometern så förstår man varför den ankdammen är så spännnande: så många engagerade och intressanta människor av alla färger och former ser man sällan på en plats.

I år har Politometern fått chansen att göra nånting för bloggarna i Almedalen, i samarbete med Almega. Bloggarna kommer att göra Almedalen mer välbevakat och analyserat än någonsin, och det vill vi underlätta med utvecklingen av Bloggplats H12.

Bloggplats H12 är en plats i centrala Visby där bloggare kan träffas och arbeta. Här kan man sitta och blogga, träffas och snacka, utbyta tips, ta en kaffe, göra intervjuer, ordna “blogg-konferenser” med makthavare eller vad vi vill. Det påminner om ett presscenter, fast för bloggare. Bloggplats H12 kommer att ligga på Hästgatan 12, mycket centralt i Visby men i en lugn och vacker miljö.

Det känns kul att kunna göra något som hjälper politiska bloggare, i stället för att bara stå och prata om er på ännu ett seminarium. Vi som vistas i den politiska bloggosfären förstår att det kommer bli en väldigt spännande mötesplats. Och bloggosfären kommer att koka av aktivitet i början av juli.

Bloggplatsen är ett samarbete mellan Politometern och Almega. Grundtanken är klar, men mycket finns fortfarande kvar att göra. Så kom gärna med önskemål och tips om vad ni vill se utöver en schysst miljö, ett snabbt och stabilt bredband och en massa eluttag i kommentarerna nedan eller hos Ann Hallsenius, där du också kan läsa mer.

Jag hoppas vi ses på Bloggplats H12 i sommar!

Läs även i Expressen. Och på Makthavare. Seved Monke gillar och efterlyser fler kreativa initiativ.

Ps – Bloggplats H12 är sponsrad precis som presscenter brukar vara. Men bloggarna står naturligtvis helt fria från Almega och Politometern.

Politometerns löp skapar ultra-transparens i valet 2010

Posted by – March 23, 2010

Screen shot 2010-03-23 at 9.57.52 AM

Idag släpper vi en en ny förstasida på Politometern. Politometerns front blir nu en plats att återvända till fem gånger i timmen för oss äkta politikernördar.

Löpet är gravt beroendeframkallande. Det uppdateras många gånger i timmen, vilket gör det till en av de mest uppdaterade nyhetsplatserna på nätet.

Politiska nyheter blir nu ännu mera sociala: vilka nyheter spinner de olika partierna på idag? Vad är hett i olika partisfärer? Vad pratar ALLA om? Den politiska bloggosfären får en helt ny “ultra-transparens”. När bara ett parti eller ett block diskuterar en fråga blir det tex väldigt tydligt. När något verkligen slår igenom ser du det på Politometern (Beatrice Asks lila kuvert, tex).

Politometern-löpet har en ganska komplex algoritm och uppdateras helt automatiskt. Nyheter och blogginlägg med många inlänkar premieras, men en mängd andra faktorer vägs också in. Vi har tweakat algoritmen under de senaste veckorna för att få fram en så bra skildring som möjligt av vad som är politiska “snackisar” just nu. Det gedigna programmeringsarbetet har Ted Valentin stått för.

När man börjat konsumera nyheter via bloggar istället för via nyhetsmediernas förstasidor är det svårt att gå tillbaka. Alla som är beroende av fantastiska Knuff vet vad jag pratar om. Politometern tillför en ny dimension genom att synliggöra de olika sfärerna och vilka frågor som slår igenom var. Vilka är det tex som upprörs av Beatrice Asks senaste utspel? Är det några på allians-sidan som intresserar sig för S senaste jobb-förslag’?

Helt nytt och mycket spännade, tycker vi. Hoppas ni gillar det!

Politometer, politometer på väggen där: vem har mest inflytande här?

Posted by – January 29, 2010

Opassande Emma är den mest inflytelserika bloggen på Politometern, och det vill inte säga lite det.

Opassande Emma är den mest inflytelserika bloggen på Politometern, och det vill inte säga lite det.

Den totala blogglistan på Politometern toppas av Opassande Emma (Pp).

Här har vi en politisk bloggare som skriver lättillgängligt, ödmjukt och eftertänksamt, och bloggosfären älskar henne för det. Som Mary Jensen skriver: när Emma skriver läser ALLA. I Politometerns ögon spelar det inte så stor roll vem som vinner stora bloggpriset i år (Emma vann förra året). Opassande är den Stora Bloggen, och hon toppar med lätthet, som om hon svävade ovan de andra. Grattis Emma!

Topp fem är som följer: Efter Opassande Emma (Pp) följer Jinge (V), Rick Falkvinge (Pp), Kulturbloggen (S) och Pp Nyheter (Pp). Mycket vänster och Pirater, alltså. Hela topp tio är vänster och pirater, med ett undantag: Mary Jensen(M). Jag har lagt topp 20 längst ned, men rekommmenderar att du kollar hela listan.

Hur går det för partierna som helheter?
- Socialdemokraterna har många toppbloggare, men dessutom en massiv bas av halvstarka och halvsvaga bloggar.
- V är lite glesare i toppen men har också en stark bas.
- Pp däremot har betydligt färre mittemellan-bloggar. Det kan vara svårt att se vid första anblick men blir tydligt när man djupgranskar och har tillgång till bakomliggande data. Piratpartiets bloggosfär bygger mer på superstars, kan man kanske säga.
- För alliansens del är det moderata Mary Jensen som är det absolut starkaste kortet. Sen blir det rätt glest bland moderaterna.
- Centern har några ganska starka bloggar, Fp har bara Mark Klamberg. I övrigt kämpar C och Fp:s bloggare i den “stora massan”, men centern leder.
- Mp och Kd är svaga.

En kort sammafattande partianalys:
Socialdemokratin i bloggosfären just nu är mycket stark och agendasättande och de har haft fritt spelrum i nästan två månader, som jag skrev om igår. S är en solklar etta, sen blir bilden mer komplex. Piratpartiet har som sagt många extremt starka bloggar – men om man driver bara en fråga och väljarna lämnat den bakom sig kan det bli förtvivlat svårt ändå. Vänsterpartiet har en lite isolationistisk bloggkultur (länka bara till de egna) som hämmar dem. Moderaterna verkar helt okoordinerade. M toppar visserligen allianslaget, men den som scannar listorna noggrant kommer se att laget är för svagt. Centern kämpar på och Folkpartiet kämpar lite längre ned, men någon allianssamordning är det inte tal om. Kd och Mp verkar ha dumpats av sina allianskamrater på bägge sidor. Det förvånar mig hur svaga Mp är.

Vad kan det här betyda för årets valrörelse? Vad kan bloggosfären betyda?

Här kommer min personliga analys. Jag gillar parallellen till tevens intåg i politiken. Valet mellan Kennedy och Nixon blev TV-mediets stora genomslag i politiken. Nixon förlorade mot Kennedy i slutdebatten eftersom han var orakad och osminkad och såg ut som en skurk. Men utgångarna är sällan givna. Vis av erfarenhet blev Nixon en fullfjädrad TV-politiker som senare sopade mattan med sina motståndare i studion. För insikten om TV:s genomslag var seg: på 70-talet fanns det fortfarande presidentkandidater som vägrade vara med i TV-reklam och TV-program för att de tyckte mediet var vulgärt (ja, de förlorade). Och visst fanns det val efter Kennedy-Nixon som inte avgjordes på TV.*

Jag tror att mycket av agendan för valdebatten och vad som blir snackisar och inte under detta val kommer att sättas i bloggosfären. Det kommer att ha stor påverkan på valets utgång. De som inte förstår hur det går till kommer att vara ganska handikappade. Jag vet inte om valet kommer att avgöras på Internet – men även om det gör det är sannolikheten stor att de som förlorar inte kommer förstå vad som hänt.

Alliansen skulle till att börja med behöva en bloggstrategi och ett bloggnätverk. Genomtänkt blogg-pr verkar saknas helt. Alliansen är bra på TV – de ser trevliga ut, talar i hjärtliga och snärtiga one-liners, har fint kroppsspråk, you name it. TV lär också i slutskedet av denna valrörelse, som vanligt, spela stor roll. Någon partiledare brukar alltid få en stark slutskjuts av utfrågningarna och debatten (kan tex bli den nu pressade men klart tv-mässiga Göran Hägglund). Men att förlita sig på att TV-mediet i detta val skulle få fler väljare än någonsin tidigare att handlöst kasta sig över blockgränsen sista veckan innan valet känns lite som den strategiska motsvarigheten till en trisslott.

Jag skulle jämföra alliansens strategiska nivå på Internet med att ha en mediestrategi som gick ut på att vänta utanför tv-huset och hoppas på att bli intervjuad. Man är inte bara väldigt långt borta från där det händer – man verkar ofta omedveten om att det händer över huvud taget. De senaste två månadernas kommunikationshaveri indikerar att det på alltför många håll saknas kunskap om hur agendan för samhällsdebatt sätts idag – i såväl gamla som nya medier. Det räcker inte att vara med i Agenda. Det räcker inte ens att skriva på DN debatt. Det funkar inte att låta en mer anonym minister sköta negativa frågor och hoppas att de försvinner när de toppar bloggportalerna dag, efter dag, efter dag. Det finns en uppfattning att media skriver och bloggarna följer. Desto mer jag fördjupar mig känner jag att det är tvärtom: bloggarna för och medierna följer (och ibland så turas man om lite).

Nu tar jag chansen att kritisera alla partier lite svepande. Ni som känner er träffade får uppfatta detta som kärleksfull kritik: Förmågan att urskilja vad som är viktigt och vad som är brus känns ibland förtvivlat långt borta i en partisfär som ägnar sig åt provvalsmygel och produktion av nya youtube-filmer samtidigt som man alltför ofta lämnar walk over i debatten om de stora frågorna. Man sitter på partikanslierna och funderar på sina hemsidor – som om det var där valet avgjordes. Jag känner en stor matthet inför alla hemsidor som nu får en påkletad twitterikon och facebook-ikon, samtidigt som det finns noll strategi eller förutsättningar för att använda dessa verktyg. Jag skulle säga att som parti finns det två saker man behöver göra 2010:Driva trafik och veta vad man ska göra av den. Samt delta i och försöka sätta agendan i bloggosfären.

Flera av allianspartierna har ledande bloggare som kritiserar sina egna partier, och som partierna kan ha vissa beröringsproblem med. I partierna över huvud taget möter man ibland ett sorts missnöje över att det är “fel” personer som är ledande bloggare: bloggarna är inte valda, de har inte gått på lokalföreningens möten, de följer inte partiets kommunikationsplan och de intresserar sig för fel frågor. Som en riksdagsledamot uttryckte det för mig: “Det måste vara något fel på de där listorna om de toppas av en ombudsman från Sundbyberg”. Förhoppningsvis har Politometern-topplistan gjort något för att öka respekten, men partierna har ofta svårt att förlika sig med det de inte kan styra, och verkar därför i flera fall ha valt att inte delta alls. Jag tror att det är ett stort misstag.

För det är viktigt att veta att vem som helst kan göra en Nixon-comeback och bemästra mediet man fruktar: Piratpartiet existerade inte ens innan FRA-debatten. Flera av partierna är tillräckligt väl positionerade för kunna ta initiativet i bloggosfären innan valet. Det blir svårare i år än förra året, för konkurrensen är hårdare. Men hittills har bloggosfären gynnat underdogs i politiska strider, vilket Alliansen nu kan trösta sig med när vi sammanfattar Politometern-listan. För Alliansen är definitivt underdog i bloggosfären.

Uppdaterat: En liten bugg gör att visa totalplaceringar kan vara fel med ett snäpp (Mary Jensen är tex på plats 6 totalt, men vid hennes plats står det att hon är sjua.) Kontrollera på huvudlistan för att vara säker.

Uppdaterat 2: Emma skriver ett fint inlägg om sitt och andras bloggande. Läs och lär.

1.Opassande (Emma Opassande) Pp
2.Jinges Web och Fotoblogg V
3.Rick Falkvinge (pp) (Rick Falkvinge) Pp
4.Kulturbloggen (Rosemari Södergren) S
5.Piratpartiet Nyheter (Piratpartiet Nyheter) Pp
6.Mina Moderata Karameller (Mary X Jensen) M
7.Christian Engström(pp) (Christian Engström) Pp
8.Oscar Swartz (Oscar Swartz) Pp
9.Peter Andersson – med rätt att t… (Peter Andersson) S
10.Esbatis kommentarer (Ali Esbati) V
11.Promemorian (Jonas Morian) S
12.Alla dessa dagar (Carl Bildt) M
13.Alliansfritt Sverige (Fem skribenter från S, V och Mp) S
14.Mitt i steget (Johan Westerholm) S
15.Federley (Fredrick Federley) C
16.Mark Klamberg (Mark Klamberg) Fp
17.Magnus Andersson (Magnus Andersson) C
18.Enligt min Humla (Joshua Tree) Pp
19.Erik Laakso | På Uppstuds (Erik Laakso ) S
20.Kent Persson (m) blogg (Kent Persson) M


*Intressant beskrivet i boken Alpha Dogs av James Harding

ps: Inflytande räknar vi som agendasättande i den svenska bloggosfären, mätt i inlänkar. Vi mäter drygt 930 000 inlänkar från den svenska bloggosfären för att ta fram listan, i samarbete med Inflytande.se

ps 2: Jag är medlem i Folkpartiet men ställer inte upp i några val och jobbar i mitt eget Utvecklingsbolag. Politometern är partipolitiskt neutral och oberoende.

Kulturbloggen är Socialdemokraternas mest inflytelserika blogg

Posted by – January 28, 2010

Rosemari Södergren

Rosemari Södergren driver Socialdemokratins mest inflytelserika och aktiva blogg. Starkt jobbat!

Socialdemokraternas lista toppas av Kulturbloggen, som drivs av Rosemari Södergren (och även hyser ett par andra skribenter).  Kulturbloggen är inte en renodlat politiskt blogg, utan består till största del av kulturrecensioner och kulturbevakning, där de gjort sig kända för att vara snabbare och mer ambitiösa än gammelmedias bevakning. Med stor regelbundenhet blandas dock detta up med Rosmaris politiska bloggposter. Kulturbloggens läsare lär vid tillfälle ha önskat att politiken ska försvinna, men det gör den inte. Och eftersom Rosemari når längre utanför de politiska kretsarna än de flesta andra blir hennes inflytande i de frågor hon skriver om stort. Det som kanske imponerar mest är att där de andra S-bloggarna byggt upp varandra genom ett flitigt länkande politiska bloggare emellan har Kulturbloggen i hög grad gått sin egen väg och får mycket av sitt inflytande från icke-partister. Det är starkt jobbat. De som följer Politometern har också noterat det här konsekvent är en av de mest aktiva bloggarna.

Socialdemokratin är numera en bloggmaskin, och en väloljad sådan. Allting som Piratpartiet gjorde i Europaparlamentsvalet gör S inför Riksdagsvalet. De har självklart varit i USA och studerat Obamas bloggosfärseger. Sammantaget har det resulterat i en handfull mycket starka bloggar, och en störtflod av halvstarka bloggar som backar upp. Denna mycket imponerande och koordinerade bloggosfär som verkar ha knäckt Knuffs system för att toppa löpet varje dag har sin banerförare i Peter Andersson på andra plats, även han en populär bloggare i breda lager och en mycket tydligt agendasättande bloggare, vilket bland annat märks i att han toppar knuff-listan.

Den i bloggosfären bevandrade känner igen alla toppnamnen på S-listan: Jonas Morian, Erik Laakso, HBT-Sossen (som numera är två) och Claes Krantz, för att nämna några. När jag försökt peka på att S tagit över bloggosfären eftersom de har ungefär dubbelt så många bloggar som Moderaterna får jag alltid höra att det bara är kvantitet och att många bloggar inte behöver betyda starka – men här har ni det svart på vitt: de är både många och starka.

Det finns mycket intressant att säga om Socialdemokratins bloggande. På plats 10 hittar vi S-buzz, som drivs av Socialdemokraternas bloggansvarige Johan Ulvenlöv – ja, han jobbar enbart med bloggkontakter (inte så enbart, men unikt i partivärlden). Och mycket framgångsrikt dessutom. Inte bara är hans egen blogg urstark, men även den rödgröna kampanjbloggen på plats 11 (som alltså tillhör S, V och Mp men känns mest S). Inget annat parti förutom Pp har något som liknar en partikampanjblogg på så höga platser. Sossarna har två. Till den senare har man överraskande rekryterat den duktiga journalisten Martin Gelin för att propagandablogga. Och till skillnad från de ledande borgerliga bloggarna, som ofta är kritiska mot sina partier, är Sosse-bloggarna oftast snälla mot sin partiledning och driver kampanj för det egna regeringsalternativet.

Ändå får man säga att den socialdemokratiska bloggosfären verkar präglas av ganska stor yttrandefrihet. Och jag har två förklaringar till att S-bloggosfären kunnat växa sig så stark under det senaste året. Den första är att Johan Ulvenlöv och de ledande s-bloggarna arbetat strategiskt, metodiskt, samordnat och skickligt med att sätta agendan och samla länkkraft. Den andra är att det öppnare ledarskapet som Mona Sahlin ofta kritiserats för har gett avtryck här: jag tror inte att Socialdemokratin hade känt sig bekväm med de här rösterna under Göran Perssons mer auktoritära ledarskap. För även om bloggarna ofta är mer partistiska hos S än andra partier är de också högljudda, kontroversiella, egensinniga, frispråkiga och rätt bråkiga (Veronica Palm på plats 18, tex).

Den bästa illustrationen av Socialdemokratins styrka är den fortfarande pågående bloggbävning mot förändringarna i sjukskrivningsreglerna som S drivit sen i slutet av hösten. Under flera dagar när debatten drogs igång och fullständigt översvämmade artikelkommentarer, bloggar, Bloggportalen och Knuff var S rysligt effektiva. Gensvaret från alliansen de första veckorna var nästan obefintligt i jämförelse: ett par moderata reaktioner av typen “gud vad ni är taskiga /orättvisa”. Nu har de borgerliga börjat hämta sig från chocken och biter tillbaks en del, men vid det här laget har S redan dansat polka med den bredare bloggosfären sen i November. Läs Johan Ulvenlöv med mer statistik om detta.

Alliansfritt Sverige som är med på S-listan är egentligen en S, V och Mp-blogg men Politometern klarar inte av multipla identiteter så därför har den hamnat under största partiet. Alternativet vore att inte ha med den alls, och på en så stor, stark och partipolitisk blogg vore det ju synd. Två partiöverskridande bloggar på topp 10 visar också att samarbete över gränserna lönar sig.

1.Kulturbloggen (Rosemari Södergren) S
2.Peter Andersson – med rätt att tycka (Peter Andersson) S
3.Promemorian (Jonas Morian) S
4.Alliansfritt Sverige (Fem skribenter från S, V och Mp) S
5.Mitt i steget (Johan Westerholm) S
6.Erik Laakso | På Uppstuds (Erik Laakso ) S
7.In Your Face (Kristian Krassman) S
8.HBT-sossen (Alexandra och Åsa Einerstam) S
9.Claes Krantz (Claes Krantz) S
10.[S-BUZZ] (Johan Ulvenlöv) S

Vem har mest inflytande bland centerbloggar? Fredrick Federley förstås.

Posted by – January 27, 2010

Fredrick Federley

Fredrick Federley kunde gott se lite gladare ut en dag som denna

Centerpartiet är traditionellt känt för att vara lantisarnas parti, men har en Stockholmsdominerad bloggtopp. Centerbloggarna rör sig kring den egna bloggportalen Centernätet, och att Centerpartiet satsar på bloggande sen en tid tillbaka märks. Partiet har betydligt fler starka bloggare än t ex Folkpartiet. Att så många Centerpartister engagerade sig mot FRA har nog också gjort sitt till.

Centerpartiets mest inflytelserika bloggare är Fredrick Federley, vilket är väntat. Federley har varit engagerad mot FRA och är bland annat känd för att ha hittat på nyheter om sig själv på den egna bloggen för att visa på bloggens inflytande. Federley följs dock tätt, tätt i hälarna av CUF-ordföranden Magnus Andersson och Stockholmscenterns Per Ankersjö, bägge välkända debattörer i Knuff-sfären. Från CUF märks också Hanna Wagenius på plats 10, bland annat känd för att ta ställning mot sexköpslagen. Välkända Annie Johansson är första kvinnan på listan. Värmdö-politikern Stefan Mårtensson verkar vara en kul typ, strax före Lakes Lakonismer.

Ska jag hitta något mönster bland C-bloggarna förutom FRA-motståndet så skulle jag säga att de är ganska snälla mot sin egen partiledning. Mitt intryck är att man ganska ofta hittar försvar av Maud och Carlgren på Centerbloggarna, vilket andra alliansministrar sannerligen inte är bortskämda med. Om det är en medveten strategi tycker jag att den verkar ganska smart ur ett c-perspektiv.

Låt mig sammanfatta Folkpartiets bloggosfär med ett namn: Mark Klamberg

Posted by – January 27, 2010

Mark Klamberg

Mark Klamberg är Folkpartiets absolut mest inflytelserika bloggare

Folkpartiets bloggosfär består lite grovhugget av en stark blogg, några få halvstarka och sen en massa ganska svaga bloggar. Man skulle nästan kunna samanfatta Fp:s bloggosfär med ett ord: Mark.

Milslångt före alla andra i den folkpartistiska bloggosfären ligger Mark Klamberg. Mark är doktorand i folkrätt och driver en blogg som varit en sorts juridisk faktabank för anti-FRA-rörelsen, men som också innehåller en hel del folkrätt och försvarsfrågor. Mark höll nästan på att gå ur Folkpartiet ett tag och avsade sig alla sina uppdrag efter FRA-frågan, men har blivit kvar och kandiderar nu till kommunfullmäktige i Stockholm. Och tur för Fp-bloggarna är väl det. Utan honom skulle våra bloggar med stor sannolikhet föra en tynande existens: all vår samlade pagerank härrör nästan från Mark. Mark har samma Pagerank* som Folkpartiet.se, men till skillnad från Fp, som länkar till bloggarna från en undersida med pagerank 1, länkar Mark glatt på bästa plats.

Fredrik Malm på andra plats är helt enkelt en duktig bloggare som bloggar mycket om Iran, Irak, Kurdistan, Islam, Israel och Palestina, vilket ger länkar från bloggosfärens alla hörn. På tredje plats plats finner vi Erik Svansbo, som bloggar en hel del om Integritet, FRA och Israel-Palestina-frågan. ”Heta frågor” som dessa kan få en blogg med genomtänkt argumentation (oavsett ställningstagande) att hamna i en positiv länkspiral. Att så (relativt sett) få borgerliga bloggar deltog i FRA-debatten verkar för överskådlig framtid lämnat den borgerliga bloggosfären i bakvattnet. Även en FRA-älskande blogg som deltog i debatten hade under denna tid kunnat bli mycket stark, men FRA:s försvarare i bloggosfären var få.

Längre ned har vi ett gäng fp-bloggar som är ”up and coming”, bland annat Per Altenberg och Seved Monke, som ofta syns till på knuff och hänger med i debatterna. Liberati och dess medlemmar kommer bli allt starkare genom sitt koordinerade och entusiastiska bloggande. Amanda Brihed, som startat nätverket Svart Måndag och skriver engagerat och initierat om sina erfarenheter av transsexualism, är den starkaste Fp-kvinnan.

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt på plats 10 jobbar hårt tillsammans med Lotta Edholm (plats 16) i Stockholms Stadshus för att förnya politikens former och innehåll. Den som använder Politometern har märkt att Sebastian Hallén håller närmast frenetisk aktivitet. Notera också Mathias Sundin som har två bloggar strax utanför topp 10, känd som dörrknackaren.

Men ska man sammanfatta är det alltså egentligen bara en blogg som verkligen sticker ut: Mark Klambergs.

*Pagerank är Googles mått på hur “viktig” en sida är. Pagerank kan vara missvisande för nya sidor som snabbt blir starkare, men är annars visar pagerank hur stor sannolikheten är att sidan hamnar högt på Google-sökningar. Du ser pagerank genom att installera Google toolbar.

Och här hittar du hela listan på Folkpartietsmest inflytelserika bloggare.

Opassande-Emma är Piratpartiets mest inflytelserika bloggare

Posted by – January 26, 2010

Opassande är Pp:s mest inflytelserika blogg

Opassande är Pp:s mest inflytelserika blogg

Att uttala sig om Pp:s bloggosfär känns vådligt, det nog finns många som känner den bättre än jag. Men här är mina intryck:

Piratpartiet visade svensk politik vad sociala medier handlar om under 2009: det är bloggosfären, stupid!* Genom att arbeta koordinerat och strategiskt och mobilisera bloggarna dag efter dag i varje aspekt av FRA-frågan byggde Piratpartiet upp inte bara ett parti utan även en stadig grupp med några av Sveriges mest inflytelserika bloggare. Innan Politometern fanns hade de den fula men fungerande Pp Live. Det som utmärker dem är att de inte bara länkar med sina pirat-vänner utan att de länkar till och blir länkade till av hela den breda bloggosfären, och att de deltar i det bredare samtalet på nätet.

Särskilt sant är detta för Piratpartiets mest inflytelserika blogg: Opassande. Opassande, som  skrivs av Marie Andersson (som kallas Emma efter initialerna MA), vann välförtjänt Stora Bloggpriset förra året, och har varit ett nav för Piratpartiets framgångar. Här sattes agendan för större delen av förra årets politiska debatt, för gammelmedias nyhetsbevakning i flera månader och för en röstraggarkampanj med massivt genomslag hos unga nätväljare. (Vill du fördjupa dig i detta rekommenderar jag den Twingly-rapport sossarna beställde efter bloggbävningen. )

Dock är det värt att notera att Piratpartiet inte bloggar eller sätter agendan med samma kraft längre: i en debatt som alltmer handlat om varsel, bilindustri och sjukförsäkringar (notera Pp:s låga aktivitet) har Piraternas bloggosfär haft svårt att ladda om inför riksdagsvalet. Samtidigt hårdnar konkurrensen:  Sossarna har lärt sig samma metoder som piraterna, och flera andra partier är på gång. Ska Piratpartiet göra om förra årets bedrift behöver de fånga den bredare bloggosfärens entusiasm igen.  Och för att lyckas med det lär de behöva Opassande i främsta ledet.

Uppdaterat: Enligt min humla visade sig ha två url:er, och fel länk hade hamnat i Politometern. När det fixades blev Josh sexa på listan.

Uppdaterat 2: Här är hela listan på Piratpartiets mest inflytelserika bloggar

PS – Oscar Swartz sida på Politometern hade en bugg som jag hoppas att jag fixat nu, men det kan ta ett par dar innan den sidan på Politometern fylls på.

*I valet 1992 använde Bill Clintons valstrateg James Carville frasen “It’s the economy, stupid!” för att påminna om att ekonomin var frågan där man kunde slå Bush den äldre. Frasen var också en påminnelse om att hålla sig till huvudbudskapet och inte fastna i detaljer, vilket Clinton var känd för att göra.

Jinge är Vänsterpartiets mest inflytelserika bloggare

Posted by – January 26, 2010

Jinge skärmdump

Vänsterpartiet var pionjärer i bloggosfären, tillsammans med högermännen. Partiet har numera en ganska stor och livlig bloggosfär med många halvstarka bloggar. Vänsterbloggarna verkar ganska mycket leva sitt eget liv:  de samlas på den egna bloggaggregatorn bloggvänstern, och använder sina egna bloggvänster-widgets (inte knuff som alla andra). De länkar mycket internt, men mindre med resten av bloggosfären.

Att Jinge toppar vänsterns lista är väntat: detta är bloggaren som gjorde att Lars Ohly fick göra en pudel eftersom han sade att Jinge var en favoritblogg– samtidigt som Jinge släppt igenom olämpliga kommentarer. Att Ali Esbati – vass, kontroversiell och välskriven – ligger tvåa, är också väntat. De var tidiga och stora i bloggosfären när andra partier fnös åt bloggandet och bondfångarbegreppet sociala medier inte ens var uppfunnet. De läses dessutom av både anhängare och motståndare.

Lars Ohly sade i en intervju nyligen att Vänsterpartiet numera är rätt så sams inombords. Kanske har det tråkat ut den egna bloggosfären, kanske känner de ingen entusiasm inför att valblogga – eller så saknar de uthållighet. Tre av tio bloggare på topp 10 har slutat blogga, och Ali Esbati har emigrerat och dragit ned på bloggandet. Eller kanske är vänsterpartiet (hemska tanke) en illustration av det som kommer att drabba de andra partierna 2011: den stora bloggtröttheten.

V:s topplista illustrerar också något som bla Ted bloggat om: har man en gång fått inflytande är det rätt svårt att bli av med det.

I övrigt är bloggen Approximation på plats 4 värd ett besök: här skrivs det initierat om bland annat stadsplanering och arkitektur.  Ung Vänster på plats 5 har gjort ett smart drag: en presidieblogg där presidiet byts ut – men inte bloggen. På så sätt slipper man börja om från början med inflytandet varje gång man har en ny ordförande (vilket sker ofta i ungdomsförbund).