Det märks att det är valrörelse – i måndags morse trillade det in 20 nya bloggar på en gång, och mailboxen svämmar över av olika frågor. Därför har jag nu (äntligen) lagt ut en lista på de vanligaste frågorna med svar på sajten: http://www.politometern.se/faq
Om det är någon fråga du saknar svar på – ställ den här, så kompletterar jag på sajten. Och säg gärna till om något är obegripligt.
Veckans bloggdebatt hos Kent handlar om vilka bloggar man gillar, en fråga jag får väldigt ofta. “Jag har försökt läsa bloggar, men Carl Bildt är så tråkig” är en reaktion jag ibland får. Då brukar jag ge lite alternativa rekommendationer.
Egentligen tycker jag att Politometerns lista över de mest inflytelserika bloggarna talar sitt eget språk – har man så många länkar som de översta i varje parti är man uppskattad av många, och av en anledning. Jag har också skrivit om många av dessa utmärkta bloggare tidigare.
När jag var och talade hos Moderaterna och berättade om de starka vänsterbloggarna sade en person i publiken: “men de är ju så dåliga”. Det reflekterar något ganska mänskligt: att man i regel gillar skribenter som tycker som man själv. Det ser man också i alla de blogginlägg som hittills skrivits om blogg-favoriter. Gillar man någon från motståndarsidan får det gärna vara någon med humor, typ Alliansfritt Sverige eller Tokmoderaten – två välskrivna och alerta bloggar jag ofta rekommenderar. Att säga till någon “jag tror att du skulle gilla bloggen Tokmoderaten” tas förresten alltid som en förolämpning som man sedan måste räta ut.
Från vänsterhåll brukar jag rekommendera Esbati, Jinge och Svensson. De är duktiga på mediekritik, fördjupning av nyheter och på att på ett intelligent sätt formulera sådant jag inte håller med om. Jag brukar rekommendera Kulturbloggen för kulturintresserade, men även peka ut Kulturbloggens Rosemari (s), Mary (m) och Opassande-Emma (pp) som bra exempel på hur vänlighet och social kompetens går hem hos andra bloggare.
Bland liberaler tycker jag att Ingerös blogg visar hur vass man kan bli som skribent genom att blogga, blogga och blogga – när jag först läste hans blogg var den rätt ordinär, idag är han en av Sveriges skickligaste politiska skribenter, tycker jag (även när vi inte delar åsikt, vilket är ofta). Jag uppskattar också Johanna Nylander och Sakine Madon för att de skriver vasst, välformulerat och roligt. En annan sorts bloggare är Isobel, som kriver mer personligt, mer passionerat och mer påträngande. Henne har jag följt länge.
Jag brukar också hålla koll på Veckan enligt Ankersjö, veckans bloggdebatt hos Kent och vad som händer på S-Buzz och i Netroots. Då är man ganska “på bollen” om vad som händer i bloggosfären. Jag gillar debatt-initiativ i bloggosfären, som när Åsa Romson och Sofia Arkelsten debatterar miljöpolitik. Mer sånt! Den miljöintresserade bör förresten följa Naturskyddsföreningens utmärkta bloggbevakning.
Jag har läst nationalekonomi och läser Ekonomistas där några av mina gamla lärare från Handels skriver, och följer även nationalekonomen Andreas Bergh (fd fp). Jag tror nästan inte det går att överskatta hur inflytelserik Ekonomistas-bloggen är i svensk politik. Jag läser också Freakonomics-bloggen på NY Times i perioder. Jag läser Makthavare.se, som är en jättebra nyhetsblogg för politik med lite lagom takt på att pumpa ut saker.
Och så det där andra: När jag tröttnar på politik läser jag modebloggar. Om man vill ha en annan sorts modeblogg kan man kolla på Advanced Style – moderiktiga pensionärer! Jag följer Lisa Förare Winbladhs mat-blogg som en slav och lagar i princip bara mat som hon lagat först. Lisa är inte bara vassast på att kombinera recept som höjer sig över mängden, hon skriver roligast av alla svenska matskribenter också. Hela taffel.se kan jag varmt rekommendera. Bland internet-typer läser jag bland annat Jardenberg, Ted och Jonas Lejon, som bland annat driver den ypperliga sajten Govdata.se. Framtidsbloggen är lite oregelbunden men intressant.
Jag läser många fler bloggar, och tar gärna emot fler rekommendationer. På den här listan är många glömda och få nämnda, men ta det som en introduktion och läs mer under ranking av politiska bloggare.
Ps – om du kommer till Almedalen, kom och träffa dessa och andra på Bloggplats H12 – de politiska bloggarnas mötesplats och arbetsplats på Hästgatan 12 i Visby.
Politometern är nog inte tidernas affärsidé, men suget efter fördjupad kunskap om den politiska bloggosfären är stort. När jag lanserade Politometern försökte jag ha ännu fler funktioner på sajten, men resultatet blev att inga användare jag testade på förstod hur den skulle användas. Eftersom över 60 procent av Politometerns trafik kommer från Google behöver sajten vara mycket enkel och pedagogisk. De flesta som använder sajten är faktiskt helt vanliga väljare.
Så vad göra med resten av informationen, som inte rymdes på sajten? När jag var ute och talade om sajten fick jag önskemål om att kunna titta djupare på frågor och kluster av opinionsbildare inom bloggosfären. Frågorna har kommit från företag, organisationer, medier och journalister och politiska partier. Alla politiska partier subventioneras, eftersom jag gärna ser att de hjälper till att utveckla sina respektive delar av den politiska bloggosfären.
Därför tar jag numera ibland fram fördjupad information på begäran till den som så önskar. Runt 99,9 procent av den data Politometern förser allmänheten med är gratis. De resterande 0,1 procenten som är anpassade efter specifika behov tar jag numera betalt för.
Man kan tex följa en fråga, se attitydförändringar och fokus-förskjutningar över tid, fördjupa sig i spinn-cykler (media-bloggare-media, bloggare-bloggare media osv) på olika områden, beställa nätverksgrafer över grupper och frågor och köpa skräddarsydda widgets. Om du är intresserad, hör gärna av dig för en offert.
Uppdaterat: längst ned i detta inlägg finns inställningar för att ändra i widgten och för att lägga in den på blogg.se.
Idag släpper jag Politometerns widget. En widget är en kodsnutt som du kan lägga upp på din sajt eller blogg, och som sedan visar dynamisk information från Politometern. Du kan se den här i högerspalten!
Med hjälp av widgeten kan man:
Jag är väldigt stolt över widgeten, som jag själv tycker är ett ganska överlägset verktyg för blogg-omvärldsbevakning. Den innehåller fem gånger så mycket smart funktionalitet som andra widgetar (tack Ted), och den är dessutom snygg. Widgeten är extremt enkel att använda. Gå till denna sida och fyll i din bloggadress. Ta sedan koden du får och klistra in den på din blogg. Klart! (Om du är ovan finns jättetydliga instruktioner för Blogspot och Wordpress här. )
I högerspalten ser du widgeten på denna blogg. Som ni ser är det många sossar som har länkat hit på sistone (vilket jag skrivit om längst ned här). Generellt sett verkar jag vara mest läst i den politiska mitten, jag blir ofta länkad av folkpartister (våra nätverk i bloggvärlden tenderar ju att “spegla” våra nätverk i den gråa vardagen). För mig blir widgeten ett väldigt bra sätt att upptäcka när någon skriver om mig, och jag har redan använt den som omvärldsbevakare ett tag “bakom kulisserna”. Jag tycker också att widgeten är en bra liten demokratipryl, eftersom den ökar transparensen i bloggosfären. Widgeten innehåller också kod från Mediacreeper. Det innebär att du kan se vilka medier som läser din blogg och vad de läser.
För den intresserade tar vi ett par exempel till: Såhär skulle en widget se ut för Mary Jensen, moderaternas starkaste bloggare som uppenbarligen läses och länkas i alla partier.
Mary Jensens widget Politometern
Såhär skulle en widget se ut för Peter Andersson – en urstark bloggare som är mycket populär i sitt eget parti – det syns också här.
Det är också intressant att titta på de icke-partistiska bloggarna. Här är tex en widget för Isobel Hadley Kamptz välskrivna och populära blogg, uppenbarligen med blocköverskridande appeal:
Lägg till widgeten nu och hjälp dig själv till topp-blogg-form inför valet. Jag lovar, det är spännande att se sin widget live. Klicka här för att skapa din egen widget!
Om det är något som inte funkar eller som du inte förstår, ställ frågor här i kommentarsfältet så svarar jag.
Obs! Om din bloggadress slutar med wordpress.com kan du inte använda några widgets alls, vaken denna eller andra. Det är wordpress.coms trista regler. Men om du har wordpress från wordpress.org är det inga problem – många bloggar som ligger på “egen” domän är wordpress-bloggar.
Uppdaterat och lite överkurs för dig som vill ändra i widgeten:
Enligt efterfrågan kan du nu också göra en kortare widget eller exkludera någon del du inte vill ha med. Ändra och lägg in texten nedan:
&exclude=latest_inlinks,inlinks_blogs,inlinks_parties,linking_to
De olika etiketterna är för de olika delarna av widgeten.
Du tar alltså bara med det du vill “exkludera”. Du ska lägga in texten efter adressen till din blogg, se nedan exakt vart den ska in när jag skapar en widget för martinalind.com. Precis efter länken, innan citattecknet och innan charset:
Klistra sedan in koden på din blogg. Klart!
Uppdaterat 2: Lägg in widgeten på Blogg.se
1. Såhär gör du för att få widgeten överst i sidokolumnen: Logga in på blogg.se. Klicka på din blogg så att du kommer till översiktssidan. Där finns det en flik som heter “Design”. Gå till design och sedan till kodmallar. (Obs! Du behöver inte vara rädd för att göra fel. Om det blir vajsing finns det en knapp för “återställ kodmall” som gör att du kommer tillbaka till ruta ett och kan försöka igen utan att någon skada är skedd med din blogg).
2. Kopiera texten från politometerns widget-sida.
3. Klistra in den mellan <div class=nav> och <div class=”navheader”>Sök i bloggen</div>. Se nedan, där jag markerat texten jag klistrat in. Titta på scrollen till höger så får du en bild av hur långt ned du ska.
4. Klicka på “spara kodmall” i kodmallen. Nu ligger widgeten på din blogg! Dock kommer partigrafen att “sticka ut” lite i bredd, eftersom blogg.se har så smal högerspalt. Då har du två alternativ: antingen tar du bort grafen (se instruktioner ovan i detta inlägg, ändra och tryck sedan på “spara kodmall” igen) eller så ändrar du bredden på kolumnerna.
5. (Uppdaterat: nu funkar widgeten även utan att man gör detta) För att ändra bredden på kolumnerna: gå in på Design -> redigera stilmall. Hitta div#wrapper (som jag har markerat nedan, titta på scrollen till höger i bild så ser du ungefär vart du ska vara i koden). Där det står “width: 750 px; (markerat i blått nedan) ändrar du till 850 px.
En liten bit ned hittar du div#side. Därunder står det “width: 150px;”. Ändra det till 250 px. Tryck på spara stilmall under koden. Klart!
Och så här ska det se ut när du är klar! Hur fint som helst. Säg till här i kommentarsfältet om det är problem eller något du inte förstår så hjälper jag till eller förtydligar!
Förra veckan deltog jag i en bloggträff för alliansbloggare, som initierats av bloggarna själva. Och bloggarna i fråga är gräsrötter, så alla var där ideellt. Jag visade lite bloggkartor för alliansbloggarna för att visa hur den politiska bloggosfären ser ut idag. En av kartorna jag visade var den här: en bild av Moderaterna, Fp, Kd och C. Bilden visar bland annat att Fp och C samarbetar en hel del inom partiet, medan M har en svagare och mindre social bloggosfär. Kd går nästan inte att hitta på kartan, men några ligger och flyter utanför Moderaterna. I bilden är Fp mörkblå, Kd ännu mera mörkblå, M ljusblå och C ljusgröna. Dessa partier har jag för övrigt även bloggat om här, här, här och här.
Nu har alliansbloggarna bildat ett nätverk. Jag hade dock gått när det diskuterades – även om jag är medlem i Folkpartiet som privatperson så bloggkampanjar jag inte när jag driver Politometern. En kul detalj i sammanhanget var att det tydligen var svårt att hitta en partilokal där partimedlemmar från andra partier fick släppas in (!). Till slut ställde Fp Östermalm upp med en lokal som trots stadsdel onekligen förstärkte gräsrotskänslan.
I sammanhanget kan jag säga att jag hör till dem som tycker att S gjort något bra med sitt bloggnätverk Netroots. Man har förnyat det politiska arbetet och bejakat sina tänkande och skrivande gräsrötter (och för all del även debattglada riksdagsledamöter och ombudsmän). Så från mitt perspektiv handlar det mindre om partikonkurrens och mer om att hela partiväsendet och det politiska samtalet behöver förnyas – och där är Netroots ett rätt bra exempel på hur nya röster och diskussionformer kan komma fram. Att kalla Netrotos för toppstyrt skulle jag säga är felaktigt – och som alla vi som lever i bloggosfären vet svarar bloggare inget vidare på kontrollambitioner.
Apropå detta: Johan Westerlund (S) skriver på sin blogg att jag och andra “regeringsbloggare” bör blogga om Lundin Oil. Utöver att få mitt namn fel (Jag heter inte Marina utan Martina) och missförstå min politiska hållning (jag är privat medlem i Fp men utan uppdrag och ställer inte upp i val, Politometern är partipolitiskt neutral och jag är ingen “regeringsbloggare”) så tycker jag att uppmaningen är underlig. Debatten blir lite väl slarvig när man ställs till svars för brott mot mänskligheten i Sudan för att man är medlem i Folkpartiet på Kungsholmen, tycker jag.
ps – dessa vackra bloggkartor kan man utforma på alla möjliga sätt och de är väldigt spännande att fördjupa sig i. Är du intresserad kan du beställa en egen variant, kontaktuppgifter under “om mig”.
Vi som kommer från gammelmedia
Den observante har noterat att Newsmill denna vecka legat etta på Politometerns topplista. Detta har vissa opponerat sig mot, och menat att Newsmill är väl en mediesajt och inte en politisk blogg. Och Newsmill är ju mycket riktigt ett medie-bolag som drivs av gammelmediefolk, även om det ser ut som en blogg, fungerar som en blogg och rent tekniskt verkar vara en blogg som är öppen för insändare.
Jag har när jag tittat på sajten noterat att ett genomsnittligt inlägg på Newsmill visserligen får en del länkar, dock sällan tillräckligt för att toppa tex Politometerns löp. Främst verkar Newsmill faktiskt leva på länkar från diverse Bonniersajter. Ja, ni har väl märkt att alla Bonnier-sajter länkar till varandra (DN, Expressen, Dina Pengar, DI, Allt om Barn, recept.nu, etc, etc). Och alla Schibsted-sajter länkar också till varandra (SvD, E24, Aftonbladet, Blocket, Bytbil, Bloggportalen etc etc).
Detta är intressant i relation till den debatt om intensivt länkande som funnits bland de politiska bloggarna, inledd av bl.a. Rosemari på Kulturbloggen. Till politiska bloggare brukar jag säga att länkar bör vara relevanta och intressanta – om man ständigt skriver ut långa och irrelevanta blogglistor över sina partikamrater kan läsaren tröttna. De flesta politiska bloggare sköter det där med gott omdöme, särskilt efter en invänjningsperiod. Medieföretagen tycker jag i jämförelse sköter det sådär – deras länkning är ofta automatisk och ofta utan ämnesrelevans.
Men läxan är kanske att om Bonnier och Schibsted får länka mellan dotterbolagen för att de har samma intressen, varför i hela friden skulle inte partikamrater göra det? Lär av Newsmill och andra mediebolag: för att öka läsekretsen och bygga stark nätnärvaro är ett välskött länkande och nätverksbyggande A och O. Genom att (på rätt sätt) länka ihop bloggarna byggs en socialare och mer interaktiv bloggosfär där man kan dela läsare och debattera frågor på ett bättre sätt. Och man blir mer synlig för den som googlar politiska frågor.
Jag träffade i onsdags (av en händelse) PM Nilsson från Newsmill och frågade hur han såg på saken. Jag tror inte han förstod frågan, han sade att de var ett mediebolag och verkade inte heller särskilt hedrad över att toppa denna hederslista av hederslistor 
.
Problemet är att när mediebolag i bloggform med sina stora länkstrukturer och lönearbetande journalister konkurrerar med “vanliga” politiska bloggare blir konkurrensförhållandena för skeva. Och trots att alla mediesajter egentligen bara är populära grupp-bloggar funkar det inte att jämföra dem i samma kategori som Hax, Kulturbloggen eller Alliansfritt Sverige – de har helt andra förutsättningar. Jag har därför bestämt mig för att återställa ordningen och återinrätta Henrik Alexandersson på Politometerns tron. Politikerbloggen och Newsmill klassar jag numera som mediesajter.
Det kom ett blogginlägg från Jonas Lundgren (V), som skriver såhär:
“Politometern har gjort något väldigt underligt. Nu kan man följa andra partier än bara riksdagspartierna och visst finns det en demokratisk aspekt i det. Men ett av partierna som man hänvisar till, men från vilka ingen bloggare ännu anslutit sig, är Europeiska Arbetarpartiet, den s.k. La Rouchrörelsen.
2002:91 skriver SOU (Statens offentliga utredningar) följande om partiet:
Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som “fascistiskt” eller “högerextremistiskt”. För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.
Jag vill tillstå att valet att sätta upp denna organisation bland respektabla partier (med möjligt undantag för Sverigedemokraterna) som bloggare man kan följa via Politometern är anmärkningsvärt.“
Det här är alltså en ganska abstrakt fråga, i och med att det inte finns några EAP-bloggar. Att säga att de “lyfts fram” är alltså lite tillspetsat. Politometern har idag en lista inlagd på nästan alla partier som finns i Sverige. Partierna är inte med baserat på någon kvalitetsbedömning, utan det är bara en lista på registrerade partier i Sverige – de mest främlingsfientliga är dock inte med.
Att tex Sverigedemokraterna är med beror på starka önskemål från bloggare från andra partier – inklusive V, och från journalister. Argumentet de använt är att det ökar transparensen. Det är alltså inte en lista på partier jag gillar eller respekterar och jag går mycket på “bloggosfärens” önskemål i såna här frågor.
På vår anslutningssida finns det också en regel emot främlingsfientliga bloggar. Om EAP anmäler rasistiska antisemitiska bloggar kommer dessa inte godkännas. Som Jonas säger är EAP knappast en “respektabel rörelse”, vilket bland annat reflekteras på deras hemsida, där de sätter nazi-mustasch på Obama, photoshoppar in honom på bilder med Hitler och jämför hans sjukvårdsreform med Hitlerregimens utrotningspolitik. Bara det får mig att vilja plocka bort den i det här läget abstrakta möjligheten att i framtiden lägga till sina bloggar om de skulle starta några (lite abstrakt som sagt, men intressant hursomhelst).
Min erfarenhet hittills är dock att bloggosfären vill ha så öppna dörrar som möjligt på Politometern. Så jag ställer frågan till er; vilka ska vara med och inte? Varför? Hur knäpp får man vara på Politometern?
Har ni tänkt på hur konstigt det är när fyra tidningar frontar med samma nyhet, med samma rubrik och samma text? Om bloggare gjorde detsamma skulle de bli utdömda som ett gäng oseriösa spammare.
Men i tidningsvärlden är det standard och kärnverksamhet. TT-telegram kallas det, och ofta bryr man sig inte ens om att ändra rubriken på redaktionerna. För rätten att dubbelpublicera samma texter överallt utan att ens låtsas re-writa betalar man många kronor till Tidningarnas Telegrambyrå TT, Sveriges enda nyhetsbyrå. Som dock ägs av samma tidningar som betalar för innehållet – titta på den här ägarlistan och styrelsen och inse vilken underlig ankdamm svensk media är.
När TT blev Sveriges enda nyhetsbyrå var mina lärare på journalisthögskolan gråtfärdiga och menade att det var ett stort hot mot mångfalden i svensk media. När jag tittat på Politometerns löp ibland har jag känt att de hade en poäng. De politiska TT-reportrarna har ett otroligt stort inflytande samtidigt som de är betydligt mer anonyma än många andra.
Hursomhelst. Detta underliga dyra monopolspammande av samma texter överallt ställde till problem på Politometern, som ibland hade fyra likadana artiklar på sitt löp. Se tex nedan: samma artikel i Aftonbladet, Expressen, Svd och Dn.
Så kan man ju bara inte ha det. Efter en fiffig fix som Ted gjort slås detta identiska material ihop, så att man nu ser det totala genomslaget för ett TT-telegram i den svenska bloggosfären. Då ser man tex att nyheten om Sd:s ras från TT fick ett gigantiskt genomslag. TT:s egna påstående om att man har ett “enormt genomslag” är snarast ett understatement. 142 politiska blogginlägg!
Nu är Politometerns löp alltså ännu bättre. Förhoppningsvis kan det också bidra till att TT:s genomslag synliggörs och att bloggosfären granskar dem lite närmre under valrörelsen – precis som man gör med mer publika redaktioner.
Under helgen har Politometern smygöppnat för bloggare från fler partier och politiska läger. Idag syns de nya bloggarna på topplistan över de mest inflytelserika bloggarna. Jag hoppas att det ska göra sajten ännu bättre.
Just nu finns det 29 bloggar från Sverigedemokraterna, 18 bloggar från Fi och 14 bloggar från Socialistiska partiet. Som jämförelse har jag 105 Kd-bloggar. Starkast av de nya är Politikerbloggen (om man nu ska räkna det som en blogg eller en tidning, vad tycker ni?) och Zaramis/Anders Svensson, båda på topp 10. Den första Sd-bloggen dyker upp på plats 71. Sp har fem bloggar på topp 100-listan, Sd har två, och Kd har en. Men intressantast är kanske hur väl de partipolitiska bloggarna står sig i konkurrensen. Det är bara att konstatera att den partipolitiska bloggosfären i Sverige är stark, stor och vital.
Jag har själv samlat ihop en ganska stor hög med bloggar (och en del är nyanmälda via sajten). Men det finns mängder – MÄNGDER – med politiska bloggar som saknas. Hjälp mig hitta dem och anmäl dem på den här sidan. Jag behöver din och alla andra bloggares hjälp att komplettera!
Utöver alla små partier finns det kategorier som heter Höger, Vänster eller helt enkelt Övrig för de som inte är partianslutna. Jag har kämpat mycket med vad kategorierna ska heta och frågat människor från alla politiska falanger, men eftersom det måste vara kort och begripligt var det till slut där jag landade.
Alla politiska bloggare är nu alltså välkomna – så länge man håller sig till de generösa riktlinjerna
ps – Inflytandet baseras på drygt en miljon inlänkar från hela den svenska bloggosfären.
Uppdaterat: Jag har hittat drygt 10 sd-bloggar till. De dyker upp på topplistan nästa måndag.
En liten rapport om buggfix som just nu pågår på Politometern. Först två ofixade buggar som kan vara bra att känna till, och så en fixad bugg! Uppdaterat: nummer två är nu fixad!
1. Just nu är det problem med att bloggar ibland kan försvinna ur topplistan (drabbar en handfull av de 1500+ varje vecka). De återvänder dock alltid veckan efter. Om detta händer dig – var inte orolig. Du är tillbaka nästa måndag, och vi jobbar på att lösa problemet. (Jag förstår att detta är ett allvarligt problem. Ett citat från en drabbad förra veckan: “Det kändes som jag inte fanns.” )
2. Uppdaterat: detta är nu fixat. Politometern har problem med vissa Wordpress-feeds: Vissa Wordpress-feeds visar Politometern bara utdrag ur och inte hela inlägg. Wordpress verkar även ha detta problem med Firefox-browsers och jag vet inte vad det beror på. Vi jobbar på att lösa problemet.
3. Problem med feedburner-feeds: här är lösningen.
Vissa bloggare har haft problem med sina feedburner-feeds i samband med Politometern, som det för övrigt verkar vara mycket problem med i största allmänhet. Har detta drabbat dig, läs instruktionerna nedan som kommer från Jesper på Kuniri som jag är evigt tacksam till för hjälpen med att utreda detta problem.
Jag gissar att följande diagnos av vad som gick snett är riktig (när Jesper hade detta problem):
1. Parsern (roboten som hämtar text från bloggarna) läser inte Atom-flöden.
2. FeedBurner konverterar inte självmant Atom till RSS, varför
parsern fick ett Atomflöde.
3. SmartFeed-funktionen på FeedBurner, som ska kunna avhjälpa
ovanstående problem genom att konvertera mellan de olika formaten
när detta krävs, förstod inte att Politometerns parser ville ha
RSS, och gav den en Atom-variant.
Beroende på om man har ett RSS-flöde eller ett Atom-flöde kopplat till
FeedBurner finns olika lösningar tillgängliga.
Om man kopplat ett RSS-flöde till FeedBurner, vilket jag ju inte gjort,
så KAN det räcka med att stänga av SmartFeed.
Men en lösning som jag tror fungerar i SAMTLIGA fall är att
1. Stänga av SmartFeed
2. Slå på “Convert Format Burner” och välja RSS 2.0.
Martinalind.com RSS